FONDEN FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Med den internationella rätten som verktyg

Vad är regionala människorättssystem och varför är de viktiga?

FN-stadgan ger utrymme för utvecklingen av regionala människorätts (MR)-system och de har med åren vuxit fram som regionala komplement till det globala FN-systemet. De kallas för system för att de består av ett antal mekanismer och instrument som exempelvis domstolar, kommissioner, särskilda rapportörer och rättsdokument. Detta utgör ett system till skydd för mänskliga rättigheter.

De regionala människorättssystemen utformades för att föra rättigheter och ansvarsutkrävande närmare de länder där de är som mest relevanta och för att bidra till fred och säkerhet. De regionala systemen har många fördelar – bland länder med liknande politisk och kulturell utveckling kan det vara lättare att enas om gemensamma överenskommelser. Det är också lättare och mer relevant att övervaka, granska och genomföra nödvändiga förändringar på rättighetsområdena eftersom det handlar om geografiskt mer närliggande länder än det ibland mer abstrakta FN-systemet. Globalt ökar betydelsen av gemensamma lösningar på gränslösa utmaningar som miljöpåverkan, trafficking, droger och de regionala människorättssystemen är viktiga instanser för att skydda, främja och utveckla de mänskliga rättigheterna nära de kränkningar som begås.

Av de tre existerande regionala människorättssystemen – i Europa, Amerikanska regionen och Afrika – har MR-Fonden sedan många år stött partnerorganisationers arbete särskilt vid de afrikanska och s.k. interamerikanska systemen. Detta utifrån att människorättsorganisationer i dessa regioner själva ofta valt de regionala systemen som arenor för att få upprättelse när de nationella staterna brustit. I länder med bristande rättssäkerhet och där brott mot de mänskliga rättigheterna ignoreras har tusentals människor fått upprättelse genom dessa människorättskommissioner och domstolar. Många både inom och utanför systemen vittnar om deras stora betydelse.

Människorättssystemen är beroende av att det finns civilsamhällesorganisationer som använder dem och driver på utvecklingen. Många aktörer i Sverige verkar för att informera om FN-systemets betydelse som garant för de mänskliga rättigheterna men få verkar för att systematiskt lyfta de regionala människorättssystemen. Möjligheterna för lokala människorättsorganisationer att använda systemen försvåras om organisationerna har partners som inte förstår eller vill stödja detta arbete. Likaså försvåras organisationernas arbete – och därmed människors möjligheter att få upprättelse – om beslutsfattare som fattar beslut om exempelvis policy och finansiering inom utvecklingssamarbetet inte har kunskap om människorättssystemens betydelse. MR-Fonden vill därför bidra till att sprida information och kunskap i Sverige om de regionala människorättssystemens betydelse.

Förhoppningen är att öka kunskapen om utvecklingssamarbetets roll i den globala utvecklingen genom de regionala människorättssystemen.

 

Om de afrikanska och interamerikanska MR-systemen

Det afrikanska människorättssystemet

Det afrikanska MR-systemet består i huvudsak av tre pelare – Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter (kommissionen), Afrikanska stadgan för mänskliga och folkens rättigheter (afrikanska stadgan) och Afrikanska domstolen för mänskliga och folkens rättigheter (domstolen). Samtliga av dessa organ lyder under den mellanstatliga organisationen Afrikanska Unionen (vilket genom sin etablering 2001 ersatte Organisationen för Afrikansk Enhet). Afrikanska Unionen (AU) bildades i syfte att stärka de mänskliga rättigheternas roll inom och mellan organisationens medlemsländer. Det resulterade i att mänskliga rättigheter bland annat fick en större plats i AU:s stadga, att brott mot mänskliga rättigheter ej kunde försvaras av suveränitetsprincipen och att medlemsländerna numera besatt rätten att formellt kritisera varandra.

Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter

Kommissionen inrättades 1987 i Addis Ababa, Etiopien. Dess huvudsakliga uppgift är att skydda och främja mänskliga och folkens rättigheter, samt tolka artiklarna ur afrikanska stadgan.

Afrikanska stadgan för mänskliga och folkens rättigheter

Den afrikanska stadgan antogs 1981 med syftet att motverka hat, konflikter och krig mellan olika folkgrupper och kulturer inom Afrika. Stadgan började officiellt att gälla 1986. 53 av AU:s 54 medlemsländer har signerat och ratificerat afrikanska stadgan. Det innebär att alla länder inom AU, förutom Sydsudan, har godkänt och överfört stadgan i respektive nationella lagrum och därmed förbundit sig till dess innehåll.

Afrikanska domstolen för mänskliga och folkens rättigheter

Den afrikanska domstolen har sitt säte i Arusha, Tanzania. Den bildades 1998 och trädde sedan i kraft 2004. Domstolen består av 11 medlemmar, vars uppgift är att rådgiva konventionsstater och att döma rättsfall kopplat till afrikanska stadgan eller andra regionala MR-konventioner. Besluten som fattas av domstolen är bindande.

Domstolen har mandat att behandla klagomål från både individer och icke-statliga organisationer. Som ovan nämndes har kommissionen i uppgift att godkänna fall som tas upp i domstolen, dock finns det också en möjlighet att föra sin klagan direkt till domstolen om konventionsstaten i fråga godkänner det.

Visste du att?

- afrikanska stadgan är den enda regionala MR-konventionen i världen som både innehåller såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

- afrikanska stadgan även är ensam om att innehålla både individuella och kollektiva rättigheter

Det interamerikanska människorättssystemet

De centrala organen som utgör det interamerikanska MR-systemet är Amerikanska deklarationen om människans rättigheter och skyldigheter (amerikanska deklarationen), interamerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna (interamerikanska konventionen), interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (kommissionen) och interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter (domstolen). MR-systemet tillhör den regionala mellanstatliga organisationen, kallad, Organisationen för amerikanska stater (OAS), som grundades 1948 i syfte att främja solidaritet och stärka samarbetet mellan de amerikanska staterna, samt skydda medlemsländernas suveränitet, territoriella integritet och självständighet.

Amerikanska deklarationen om människans rättigheter och skyldigheter och

Interamerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna

1948 antogs Bogotá Charter, vilket reglerar OAS funktion. Som komplement till denna stadga författades även amerikanska deklarationen samma år, där mänskliga rättigheter och skyldigheter listades i paragrafform. För att ytterligare stärka de mänskliga rättigheternas status och skydd för individer inom det regionala systemet, antogs den interamerikanska konventionen 1969. Denna konvention är av juridisk karaktär och gäller för de stater som signerat och ratificerat dokumentet.

Genom praxis har amerikanska deklarationen kommit att utvecklas från ”soft law” till en sedvanerättslig status och kan därmed betraktas som ett juridiskt bindande dokument idag.

Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter

Kommissionen skapades 1959, består av sju medlemmar och har sitt säte i Washington, USA. Syftet med kommissionen är att belysa och främja mänskliga rättigheter. De arbetar i huvudsak med att övervaka och rapportera om medlemsländernas efterlevnad av mänskliga rättigheter, samt ge rekommendationer om åtgärder som medlemsländer bör vidta för att stärka MR-skyddet i respektive stat. Kommissionen analyserar också individuella klagomål och behandlar ärenden för upptagande till den interamerikanska domstolen.

Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter

Interamerikanska domstolen etablerades 1979 i San José, Costa Rica. Domstolen består av sju medlemmar, vars uppgift är att döma rättsfall på basis av regionala MR-dokument såsom amerikanska deklarationen och interamerikanska konventionen.

De beslut som domstolen fattar är bindande för konventionsstaten i fråga. Interamerikanska domstolen har mandat att fordra både juridisk upprättelse som krav på lagändring och psykologisk upprättelse i from av symbolisk gottgörelse.

Visste du att?

- interamerikanska domstolen kan besluta om krav på symbolisk gottgörelse, vilket de är ensamma om bland de alla regionala MR-systemen

-  the OAS är den äldsta regionala organisationen i världen, som har sina rötter från slutet av 1800-talet

Om oss

Fonden för mänskliga rättigheter (MR-Fonden) verkar för en värld där mänskliga rättigheter respekteras, samhällets aktörer har hög kunskap om sitt ansvar och varje människa är medveten om sina rättigheter, samt har verktyg för att utkräva dem.

© 2011 Fonden för mänskliga rättigheter. All Rights Reserved.

Kontakta oss

Postadress:
Box 1058
101 39 Stockholm

Besöks/leveransadress:
Klara södra kyrkogata 1
111 52 Stockholm

Fakturaadress:
Fonden för mänskliga rättigheter
PUN1459
FE601
107 76 Stockholm

Epost: info(a)humanrights.se

Övrigt

MR-Fonden har tyvärr ingen möjlighet att ta emot projektansökningar.

Huvudman
Sensus-logo.png
MR-Fonden är huvudman för
Colombiagruppen
Samarbetspartners
MR-dagarna-logo.jpgTHS