10 maj 2013 dömdes Rios Montt skyldig för folkmord och brott mot mänskligheten, ett fängelsestraff på sammanlagt 80år. Domstolen fann att Ríos Montt var högst ansvarig och delaktig i 72 specifika händelser där 1, 771 personer mördades, 1, 485 utsattes för sexuellt våld och 29,000 guatemalaner blev interna flyktingar. Rättegången ses som historisk eftersom det är första gången som en tidigare statschef döms för folkmord i det egna landet.

José Efraín Rios Montt tog makten genom en statskupp1982 och avskaffade konstitutionen i Guatemala. Under de 17 månader som följde mördades minst 1,771 personer tillhörande urfolket maya ixil. Domstolen anser att det inte finns något tvivel om att Rios Montt under sin tid som statschef var medveten om att de guatemalanska väpnade styrkorna genomförde en rad aktioner för att avsiktligt utrota ursprungsgruppen.

 Staten såg på maya ixil samhällen som oppositionella och som statschef använde sig Rios Montt av de militära dokumenten Plan Victoria 82, Firmeza och Plan Sofia för att ”utrota subversiva element”, dessa dokument innehåller systematiska och kontrollerade förintelsestrategier.

Exempel på hur detta skulle utföras förespråkas i Victoria 82 genom att bränna mark som bönder brukar, förstöra hem, lokala grödor, döda djur och andra potentiella livskällor som kunde förse motståndsgrupper med mat och skydd.Enligt domare Jasmin Barrios var Rios Montt fullt medveten om vad som skedde men gjorde inget för att förhindra övergrepp och våld, trots att han hade makt att göra det.

Maya ixil offren representerades under rättegången av Centro para la Accion Legal en Derechos Humanos (CALDH) och Asociacion Justicia y Reconciliacion(AJR) som yrkade på ersättning för att kunna motarbeta den pågående förnekelsen av folkmordet som är aktuell i vissa delar av det guatemalanska samhället. För att kunna göra detta, är utbildning och främjande av social integration vägen dit enligt offren.

CALDH poängterade att de begärda skadestånden skulle användas för att behandla förnekelsen av folkmordet och att offren inte sökte enskilda ekonomiska kompensationer. Av de 25 begärda skadestånden godkände domstolen 12.

1996 upprättade FN en sanningskommission efter fredsavtalet, där det framgick att 200,000 människor blivit mördade under inbördeskriget och de flesta hade blivit mördade av statliga säkerhetsstyrkor. Sanningskommissionen fastslog att det målinriktade våldet mot maya ixil byarna ledde till folkmordet.

Konflikt mellan stat och dess medborgare, som i Guatemala blivit så hårt drabbade bär på ett kollektivt sår och kollektiva minnen. För att försoning och icke- repetition ska vara möjligt är det viktigt med reparation, dessa kan se olika ut beroende på kontexten.

I Guatemala slog domstolen fast att staten ska be offren om ursäkt för folkmordet och brott mot mänskligheten och för det sexuella våldet som utfördes mot maya ixil kvinnorna. Dessa ursäkter ska göras under en ceremoni på en allmän plats.

Vidare yrkar domstolen för inrättandet av minnesmärken och utbildningsreformer för att erkänna folkmordet och brott mot mänskligheten samt inrättandet av utbildningsprogram för militär och underrättelsetjänsten med fokus på mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Detta är primärt för att kunna förhindra nya krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

Den slutgiltiga domen mot José Efraín Rios Montt förväntas falla 17 juni, 2013. Därefter kommer Rios Montt försvarare att ha 15 dagar för överklagan från den dag då den slutliga domen formellt utfärdas.

I dag väntas EU lyfta sanktionerna mot Burma, vapenembargot undantaget, och därmed påbörja ett nytt historiskt kapitel i sitt förhållande till landet, som bygger på dialog. I denna dialog måste EU tala klarspråk om att omvärlden inte blundar för allvarliga människorättsbrott som fortsatt begås i Burma, skriver Fonden för mänskliga rättigheter, Olof Palmes Internationella Center, Svenska Amnesty, Svenska Burmakommittén samt Svenska Freds-och Skiljedomsföreningen idag i Svenska dagblandet.  Läs artikeln här.

Deltagare:Thomas Hammarberg tidigare Europarådskommissionär för mänskliga rättigheter, Hans Caldaras debattör, författare, artist och f.d. föreståndare för Romskt Kulturcentrum och Erik Ullenhag integrationsminister.

Det råder en öppen diskriminering av romer i Europa. Daglig diskriminering sker i alla sfärer som förutsätter ett värdigt liv. Romer är uteslutna från bostads- och arbetsmarknaden, romska barn utesluts från skolor och dagligen hörs röster som vittnar om grova övergrepp och kränkningar av romer.

- Vilka sanktioner kan, och bör, EU-kommissionen utföra för att säkerställa att medlemsländerna fullföljer de åtaganden de har anslutit sig till? 

- Vad bör göras för att säkerställa och visa på att principerna om icke- diskriminering och respekt för mänsklig värdighet inte enbart är tomma ord? Vilken roll och vilket ansvar har Sverige?

Den senaste tiden har frågan om romers situation i Europa fått ökad uppmärksamhet i media, bland annat i Dagens Nyheter som kallar det ”Europas största skam”. Men hur mycket av detta leder till praktisk förändring?

Tid: 7 maj kl. 9.00 -11.00 (frukostmacka serveras från kl. 8.30)

Plats: MR-Fonden/Sensus möte, Klara södra kyrkogata 1, Stockholm

Anmälan: senast den 2/5 till info@annalindhsminnesfond.se Seminariet är kostnadsfritt men antalet platser är begränsat.

Varmt välkommen!

se det inspelade seminariet med Pablo de Greiff

Den 18-21 mars besöks Stockholm av Pablo de Greiff, FN:s särskilda rapportör för övergångsrättvisa. Han är inbjuden av Fonden för mänskliga rättigheter (MR-Fonden).

Pablo de Greiff är FN:s första särskilda rapportör för ”promotion of truth, justice, reparation and guarantees of non-recurrence”, det som brukar kallas övergångsrättvisa.

Han kommer bland annat att besöka ett flertal länder som genomlidit perioder av väpnade konflikter och omfattande människorättsbrott, och rekommendera strategier för hur de ska kunna gå vidare.

Försoning får inte innebära att en ny börda läggs på offrens skuldror, sa Pablo de Greiff när han inledde sitt arbete i maj 2012.

Jenny Jansson Pearce, MR-Fondens generalsekreterare, menar att det nya rapportörskapet visar att FN:s råd för mänskliga rättigheter verkligen vill bidra till utkrävbarhet för människorättsbrott.

• Jag välkomnar särskilt att de Greiff har gjort klart att man måste utgå från offrens rättigheter liksom vikten av att ha ett genderperspektiv för att processerna kring övergångsrättvisa blir effektiva.

Tidigare har de ansvariga för allvarliga övergrepp ofta getts närmast totala amnestier, men på senare tid har offrens rättigheter till sanning, rättvisa och botgörelse hamnat i fokus. Detta stärker i sin tur möjligheterna till en hållbar och rättvis fred.

Pablo de Greiff har redan besökt Tunisien. Han har även begärt att officiellt få besöka Guatemala, Guinea, Nepal och Spanien. I Guatemala beslöt en domstol i januari att ställa den tidigare presidenten Efraín Rios Montt inför rätta för folkmord. Spanien har å sin sida fortfarande inte gjort upp med övergreppen som begicks under inbördeskriget och Franco-diktaturen.

Pablo de Greiff är colombian och har sedan 2001 arbetat som forskningschef på International Center for Transitional Justice (ICTJ) i New York. Han har lång erfarenhet som rådgivare till Världsbanken och andra FN organ, och har bidragit till arbetet med sannings- och försoningskommissioner i Guatemala, Colombia, Marocko och Peru. De Greiff har undervisat på universitet som Yale, Harvard och Columbia. Han har skrivit flera böcker och artiklar.

Kontakt och intervju

För mer information och intervju mer Pablo de Grieff, kontakta Jenny Jansson Pearce, generalsekreterare på Fonden för mänskliga rättigheter:

Mejl: jenny.jansson.pearce@humanrights.se

Mob: 070-558 68 97

www.humanrights.se 

Seminarium

Tisdag den 19 mars kl 14.30-16.00 talar Pablo de Grieff på ett öppet seminarium på MR-Fonden, Klara södra kyrkogata 1 i Stockholm. Läs mer på

http://www.humanrights.se/nyheter/2013/seminarium-19-mars-med-pablo-de-greiff/

Mer information

Mer information om Pablo de Grieff och posten som särskild rapportör om övergångsrättvisa:

http://www.ohchr.org/EN/Issues/TruthJusticeReparation/Pages/Index.aspx

Övergångsrättvisa är ett relativt nytt begrepp vars grundtanke är att länder på väg ut ur diktatur eller väpnad konflikt måste göra upp med grova människorättsbrott begångna av tidigare regimer för att varaktig fred skall kunna etableras. Det kan handla om sannings- och försoningsfrämjande arbete, rättegångar, gottgörelse till kränkningarnas offer eller institutionella reformer.

Hur ser relationen mellan övergångsrättvisa och insatser för fredsbyggande efter väpnad konflikt ut? Vilka konflikter finns mellan dessa perspektiv? Hur balanseras behovet av att bygga upp det nationella rättsystemets kompetens och ställning med övergångsrättvisa i dess internationella delar – som exempelvis den internationella brottmålsdomstolen, ICC? Vilka resultat vill Pablo de Greiff särskilt uppnå under sin mandatperiod?

Kjell-Åke Nordquist, docent, freds och konflikforskning Uppsala universitet inleder och modererar seminariet.

Seminariet hålls på engelska och arrangeras i samarbete med Teologiska högskolan Stockholm, Programmet för mänskliga rättigheter och demokrati.

Datum & Tid: 19 mars 14.30 – 16.00
Plats: MR-Fonden, Klara södra kyrkogata 1, Stockholm.

Anmälan: Seminariet är kostnadsfritt men antal platser är begränsat. Anmäl dig senast måndag den 18/3 till info@humanrights.se

Välkommen!

Pablo de Greiff

Pablo de Greiff har sedan 2001 arbetat som forskningschef på International Center for Transitional Justice (ICTJ) i New York. De Greiff har lång erfarenhet som rådgivare till Världsbanken och andra FN organ, samt bidragit till arbetet med sannings- och försoningskommissioner i Guatemala, Colombia, Marocko och Peru. De Greiff har undervisat på universitet som Yale, Harvard, Columbia, Cornell, NYU och skrivit flera böcker och artiklar i ämnet.

 I maj 2012 tillträdde Pablo de Greiff som FNs första särskilda rapportör för ”promotion of truth, justice, reparation and guarantees of non-recurrence”, det som brukar kallas övergångsrättvisa. Som särskild rapportör kommer Pablo de Greiff att rekommendera strategier för att hantera grova brott- och människorättskränkningar, samt rapportera och se över normativa ramverk.

Catalina Lleras arbetar på Colombia Diversa (www.colombiadiversa.org). Colombia Diversa är en colombiansk hbt-organisation som arbetar för homo-, bi- och transpersoners mänskliga rättigheter i Colombia och vars arbete är känt i hela Latinamerika. Catalina Lleras är ansvarig för avdelningen hbt-personers mänskliga rättigheter.

Hbt-personer i Colombia utsätts för stor diskriminering och många utsätts för våld. De här fallen utreds sällan på ett korrekt sätt och därför är det ofta oklart varför de drabbas av våld. Homo- och bisexuella utsätts för stora risker enbart på grund av sin sexuella läggning. 2010 till 2011 registrerade Colombia Diversa 280 mord på hbt-personer. Mellan 2010 och 2011 hade myndigheterna registrerat 60 fall av sexuellt våld och 63 fall av polisövergrepp. I Colombia registreras dock inte våld och brott som riktar sig mot personer enbart på grund av deras sexuella läggning och den verkliga omfattningen av sådana brott är svår att bedöma. Det Interamerikanska systemet för mänskliga rättigheter har rekommenderat att Colombia bör skapa en särskild enhet för analys och utredning av brott mot hbt-personer. I de fall polisen utreder t ex mord på hbt-personer väljer de ofta att fortsätta diskrimineringen genom att tala om dessa brott som ”passionsbrott” och förbiser information som tyder på att personen utsatts för brott på grund av sin sexuella läggning.

Hbt-personer som sitter i fängelse är ännu mer utsatta än övriga interner och ännu mer än vad de är ute i samhället. De har på samma sätt som heterosexuella par besöksrätt av sin partner, men denna rättighet erkänns inte. Hbt-personer som visar ömhetsbetygelser på öppen plats riskerar att utsättas för diskriminering och våld.

De paramilitära grupper som fortfarande agerar i Colombia utför ”sociala rensningar” där hbt-personer hotas till livet och mördas. Omfattningen av dessa brott är okänd.

I Colombia finns inte ännu någon specifik lagstiftning för hbt-personers rättigheter. Särskilt rätten till hälsa är en viktig rättighet. Hbt-personer fortsätter att diskrimineras inom hälso- och sjukvården.

Lyssna på när Catalina Lleras berättar mer om hbt-personers situation i Colombia torsdagen den 14 mars 2013 kl. 18.00 – 19.30. Catalina Lleras talar spanska, men hennes presentation översätts till svenska.

Vi bjuder på fika!

Adress: MR-Fonden/Sensus möte, Klara Södra Kyrkogata 1, vån 9

Arrangeras av Colombiagruppen, ett samverkansprojekt mellan tolv svenska organisationer, varav fem har fältkontor i Colombia. Gruppen har som mål att främja en hållbar fred i Colombia genom stärkandet av demokratisk samhällsstyrning, respekt för mänskliga rättigheter och social rättvisa.

På Brännpunkt 26/2 föreslår Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka att Sverige bör fasa ut biståndet till Bolivia, Colombia och Guatemala med argumentet att dessa är medelinkomstländer.

75 procent av världens fattiga lever i medelinkomstländer, vilket regeringen lyfte i budgetpropositionen för 2013. De pekade också på att stora delar av befolkningen i Latinamerika lever i fattigdom trots ekonomisk tillväxt. För att försäkra oss om att svenskt bistånd gör skillnad för fattiga människor är BNI ett otillräckligt kriterium.

Sveriges bilaterala bistånd till Latinamerika fokuserar på att främja demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och att stödja en rättvis och varaktig fred i regionen. Biståndet har bidragit med ett stort mervärde och Sverige har en unik erfarenhet och möjlighet att fortsatt bidra till viktiga resultat i dessa länder.

Regeringen motiverar i budgetpropositionen biståndet till Colombia med den långvariga väpnade konflikten i landet som ännu inte fått en fredlig lösning, men där en fredsdialog inletts mellan regering och gerillarörelsen FARC. Vad gäller biståndet till Centralamerika pekar regeringen på den sociala splittring som de långa inbördeskrigen i regionen har lämnat efter sig, samt svaga statliga institutioner, där grov organiserad brottslighet fått fäste och verkar i närmast total straffrihet. I Bolivia lyfts den utbredda fattigdomen och de sociala konflikter som präglar landet.

Beslut om landkoncentration och tematisk fokusering måste vägledas av de grundläggande perspektiven i svensk utvecklingspolitik; de fattigas perspektiv och rättighetsperspektivet. Det måste också grundas på analys och kunskap och inte på trubbiga BNI-mått. Det svenska biståndets resultat och mervärde i de olika länderna är också en central faktor.

Svensk biståndspolitik bör präglas av öppenhet och långsiktighet. Det är därför uppseendeväckande att Sida föreslår utfasning av det bilaterala biståndet till en hel kontinent, utan föregående diskussion med olika aktörer med kunskap om utvecklingen i Latinamerika.

ANNICA SOHLSTRÖM

generalsekreterare, Forum Syd

ANNELI ROGEMAN

vd för Kooperation Utan Gränser

FRANCISCO CONTRERAS

ordförande, Latinamerikagrupperna

JENNY JANSSON PEARCE

generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter

KLAS HANSSON

verksamhetsledare, Svalorna Latinamerika

SOFIA WALAN

generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen

Länk till artikeln i SvD

Länk till Charlotte Petri Gornitzka artikel i SvD

Till Sidas styrelse

Undertecknande organisationer har tagit del av information om det budgetunderlag Sidas styrelse har tagit fram till UD, där ett hypotetiskt förslag om att fasa ut Bolivia, Colombia och Guatemala görs utifrån att dessa klassificeras som medelinkomstländer med motiveringen att regeringen har uttalat att svenskt bistånd ska gå till låginkomstländer. Undertecknande organisationer tycker att det är förvånande att Sida lägger ett sådant drastiskt förslag som innebär att det bilaterala biståndet till en hel kontinent fasas ut utan någon föregående diskussion med olika aktörer med kunskap om utvecklingen i Latinamerika.

Det övergripande målet för Sveriges utvecklingspolitik är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. I budgetpropositionen för 2013 pekade regeringen på att 75 procent av världens fattiga lever i medelinkomstländer och att ekonomisk tillväxt inte medfört förväntad fattigdomsminskning utan i stället har resulterat i ökad ojämlikhet, särskilt på landsbygden.

Det svenska bilaterala biståndet till Latinamerika har under många år varit inriktat på att främja demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och stödja en rättvis och varaktig fred i regionen. Colombia, Guatemala och Bolivia befinner sig idag i mycket känsliga utvecklingsprocesser vilka kan, om de lyckas, leda till minskad fattigdom och en rättvisare resursfördelning. I en eventuell bedömning av länder som ska fasas ut bör Sveriges mervärde och komparativa fördelar i de olika länderna, och de resultat som det svenska biståndet bidrar till tas med i analysen.

I budgetpropositionen för 2013 lyfte regeringen särskilt fram det faktum att trots den ekonomiska tillväxten i Latinamerika lever fortfarande stora delar av befolkningarna där i fattigdom. Biståndet till Colombia motiveras av den långvariga väpnade konflikten i landet som ännu inte har fått en fredlig lösning (men där en dialog om fred inletts mellan regering och gerillarörelsen FARC). Vad gäller biståndet till Centralamerika pekar regeringen på den sociala splittring som de långa inbördeskrigen i regionen har lämnat efter sig, samt de svaga statliga institutionerna, där grov organiserad brottslighet fått fäste och verkar i närmast total straffrihet. Vad gäller Bolivia pekar regeringen på de sociala konflikter som alltjämt präglar landet, den utbredda fattigdomen, och brister vad gäller situationen för de mänskliga rättigheterna. Regeringen anger vidare att det svenska utvecklingssamarbetet med Latinamerika ska inriktas på demokrati och mänskliga rättigheter, fred och säkerhet samt hållbar och inkluderande tillväxt.

Försvar och skydd av människorättsförsvarare är högst relevant för att förebygga upptrappning av konflikt i både Colombia och Guatemala. Inom detta område har det svenska biståndet bidragit med ett stort mervärde. Sverige har en unik roll, erfarenhet och möjligheter att fortsätta bidra till substantiella resultat i dessa länder.

Svensk biståndspolitik bör präglas av öppenhet och långsiktighet.  Vi vill därför uppmana Sidas styrelse att tydligt i budgetunderlaget till UD ge uttryck för att det är kvalitet i biståndet som är styrande, d v s att biståndet gör skillnad i fattiga människors vardag. Beslut om landkoncentration och tematisk fokusering måste vägledas av de två grundläggande perspektiven i svensk utvecklingspolitik; de fattigas perspektiv och rättighetsperspektivet, samt grundas på analys och kunskap och inte på trubbiga BNI-mått.

Vi ser gärna att Sida kallar till en bred diskussion där vi civilsamhällesorganisationer bidrar med våra kunskaper och erfarenheter i ett sådant arbete.

Vänliga hälsningar

Erik Lysén,internationell chef, Svenska kyrkan

Annica Sohlström, generalsekreterare, Forum Syd

Bo Forsberg, generalsekreterare, Diakonia

Anneli Rogeman, VD för Kooperation Utan Gränser

Francisco Contreras, ordförande, Latinamerikagrupperna

Jenny Jansson Pearce, generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter

Sofia Walan, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen

Klas Hansson, versamhetsledare, Svalorna Latinamerika

cc. Gunilla Carlsson, Biståndsminister

Samtliga ledamöter i Riksdagens utrikeskott

Maria Lundqvist, Chef för Amerikaenheten (UD-AME)

Jonas Lovén, Biträdande Chef för Amerikaenheten (UD-AME)

]]> http://www.humanrights.se/nyheter/2013/brev-till-sidas-styrelse-med-anledning-av-utfasning-av-bistand-till-latinamerika/feed/ 0 http://www.humanrights.se/nyheter/2013/lunchseminarium-den-28-februari-religionsfrihet-central-i-ett-oppet-samhalle-eller-ifragasatt-rattighet/ http://www.humanrights.se/nyheter/2013/lunchseminarium-den-28-februari-religionsfrihet-central-i-ett-oppet-samhalle-eller-ifragasatt-rattighet/#comments Thu, 14 Feb 2013 14:39:00 +0000 jenny http://www.humanrights.se/?post_type=ym_news&p=2577 Religionsfrihet – central i ett öppet samhälle eller ifrågasatt rättighet?

” Vi verkar för en jämställd värld. En värld där alla människors rättigheter respekteras, oavsett kön, hudfärg, tro eller sexuell läggning. En värld i vilken religions- och övertygelsefrihet råder alltid och överallt.” skriver regeringen i utrikesdeklarationen som presenterades i veckan. Även i förra årets utrikesdeklaration lyftes att ”religions- och övertygelsefriheten är central i ett öppet samhälle”. Men hur ser situationen ut för religionsfriheten idag och vad händer när den krockar med andra rättigheter? Vilken roll har trossamfunden för att verka för mänskliga rättigheter och vilka utmaningar stöter man på?

Peter Weiderud, ordförande för Fonden för mänskliga rättigheter samtalar med Helena Benaouda, ordförande för Sveriges muslimska råd och Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd.

Seminariet arrangeras av Sensus studieförbund och Fonden för mänskliga rättigheter.

Tid:             28 februari 12.00 – 13.15, lunch serveras från kl. 11.45

Plats:          Sensus Möte, Klara södra kyrkogata 1, Stockholm.

Anmälan:   Seminariet är kostnadsfritt men antal platser är begränsat.

Anmäl dig senast måndagen den 25/2 till malin.tappert@sensus.se